Lägg löpskostorleksblandningen bredvid varje färg

En serie löparskor kan se komplett ut i en rad med färgprover samtidigt som köparen lämnas utan en beställningsbar storleksmix. Innan jag väljer färger skulle jag be leverantören visa vilka storlekar som finns för var och en. Jag skulle lägga dem i ett rutnät: en färg per rad, en citerad storlek per kolumn. En tom cell skulle behöva en förklaring. Det kan betyda otillgängligt, ännu inte provat eller helt enkelt inte inkluderat i offerten.

Kolumnrubrikerna skulle namnge storlekssystemet. Ett nummer utan USA, Storbritannien, EU eller någon annan angiven referens skulle förbli olöst. ASICS egen storleksguide separerar storleksreferenser, inklusive herr- och damstorlekar i USA; det är ett exempel på varför rubriken spelar roll. Jag skulle inte kopiera det märkets omvandlingar till beställningen för en annan tillverkares sko. Den erbjudna modellen skulle behöva ett eget leverantörsbekräftat diagram, och diagramreferensen skulle ligga kvar bredvid beställningsrutnätet.

Jag ber om provpar som identifieras av samma modell, färg och storleksreferenser. Ett fotografi kan visa skoetiketten och kartongen tillsammans, med själva paret synligt. För varje passande granskning måste provet vara den faktiska modellen som övervägs. Jag skulle behålla kommentarerna med det urvalets storleksreferens snarare än att förvandla en persons reaktion till en regel att alla ska välja en större eller mindre storlek. Om en annan bredd erbjöds skulle den få en separat post istället för att döljas under rubriken i samma storlek.

Innan jag angav antalet par, skulle jag fråga återförsäljaren vad den visste om storlekarna den hade sålt och paren den hade tagit tillbaka. Om den hade rekord för en jämförbar sko skulle jag behålla den modellens namn med siffrorna. Om det inte hade några sådana register skulle jag låta den föreslagna mixen identifieras som ett första köpbeslut, där köparen väljer kvantiteter. Jag skulle inte presentera en påhittad storlekskurva som marknadsdata. Varje färgrad skulle visa sina egna parantal; en ny färg kan ha en mindre ordning utan att ändra storleksreferenserna överst på arket.

Därefter skulle jag be leverantören att fylla i en föreslagen fraktkartong. Vilka storlekar fanns i den och hur många par av varje? Om kartongen bara innehöll en färg, kunde jag ställa in uppdelningen bredvid färgens rad på arket. Om leverantören krävde hela kartonger, skulle jag beräkna beställningen från den faktiska uppdelningen och visa de resulterande kvantiteterna för köparen. En kartong som innehåller flera färger skulle behöva en ny uppdelning, med en färgreferens mot varje storlekskvantitet. Summan på kartongen skulle fortfarande vara användbar, men jag skulle vilja se paren bakom innan jag accepterar sortimentet.

Jag skulle bifoga det accepterade arket och modellens storlekstabell till beställningen, tillsammans med vald kartongfördelning. För en färg som blev otillgänglig skulle jag be leverantören att fylla i en ersättningsrad innan jag gick med på ett substitut. Jag kunde sedan se vilka storlekar som erbjöds i ersättningsfärgen och vad som skulle komma in i dess kartonger. Den gamla raden skulle finnas kvar i orderhistoriken, markerad som ersatt. Vid leverans skulle jag anteckna de mottagna paren i en separat kolumn mot varje beställd färg och storlek, vilket lämnade eventuella brister synliga för leverantören att svara på.